Skräppan

Min kära Morfar alltså, 

Det kan fasen inte vara lätt att vara gammal och virrig.

Igår var jag ut dit och skulle tvätta bilen, 

nåt som jag egentligen inte förstår varför jag utsätter mig för,

då jag varje gång drabbas av smärre panik när min halvblinda, fördementa men alldeles underbara morfar röjer fram i garaget och ska hjälpa till. 

Hjälpa till för Morfar innebär ungefär att koppla in vattenslangen när jag precis har kopplat ut den, sätta på vattnet när jag precis har stängt av det, komma med en hink vatten och nå "supermedel" när man precis har torkat hela bilen.

Säga "Hur går det för Skräpporna då?" Ungefär en gång var femte minut, ibland fläskar han på lite extra och kör repetoaren 2 ggr istället.

Och sämsskinnet. . .

DET är verkligen Morfars stolthet!

Han pratar om det där skinnet som att det var nån supermodern nymodighet som bara har lyckats komma till deras lilla gård än.

Fick han välja mellan sina 4 barn och det där sämsskinnet, så finns det inte en tvekan om att han skulle be barnen att hoppa o skita.