Skräppan

Hej hallå Dagboken!

Den här kuliga tjejen har kommit in i någonslags åldersnoja, 

Åldersnojan sätter griller i huvudet på tjejen som inte vet vart hon vill bo eller jobba med när hon blir stor. 

Jag älskar mitt jobb, dagarna tar ofta slut innan dom ens har börjat, 

Jag älskar mina kollegor, min lön, våra kunder,

men jag börjar känna att det kanske är dags för nåt nytt, 

Jag är en ganska rastlös själ, jag gillar nya erfarenheter.

När jag började på mitt jobb för 6 år sedan,

så sa jag att jag skulle stanna där ett år,

sen skulle jag börja plugga möbeldesign, bygga något galet och bli snuskigt rik. 

Sen vande man sig med pengarna, helt okej med en schysst lön som rullar in den 25e varje månad. 

Jag vande mig vid mina kollegor. 

Asså vilka jäkla kollegor jag har!

"Klysche-Kjell" hade lätt sagt att vi "- Är som en familj!"

Och jag håller med han! Fast det erkänner jag inte, för det låter så himla fjolligt.

Jag vill ALLTID jobba med dom!

Jag vill jobba med dom, köpa två kor och leva lycklig med Skägget i alla våra dagar!

Faaaast ändå inte, 

För det är nåt annat som lockar och gnager i mig, 

Nåt som äter upp min sömn på nätterna och får en att gråta lite lättare till "Extreme Homemakeover".

Nåt som inte har en aning om vad det är.