Skräppan

Det är en härlig morgon,

Jag sitter på balkongen och halvfryser lite grann och muttrar över att bara den ena maskinen i tvättstugan fungerar, 

Borde ha vant mig, men nej. 

Jag gillar att sitta på balkongen när det biter lite grann av kylan på armarna, 

Inte outhärdligt, utan bara så lite så man känner att det är höst.

Jag gillar hösten fan, 

Jag gillar att tända ljus och krypa ner i soffan under min mossiga filt, 

Jag gillar färgerna ute,

Och jag ÄLSKAR  att plocka svamp!

För två år sedan fanns det så mycket svamp i våra skogar så jag höll på o bli galen,  kunde vakna i ett svamprus mitt i natten och bara vilja slänga mig i bilen, så ingen annan skulle hinna före och plocka svamparna som jag hade på vänt för att dom skulle växa sig stora och starka och laddade mentalt för att slänga sig i min stekpanna med tre ton smör och sedan sakta bädda ner sig på ett vitt formbröd för att invänta färden ner i min lokala strupe. 

Jag vågar dock bara plocka vanliga kantareller, höstkantareller och trattisar. 

Min moster plockar allt som inte är rött med vita prickar på sig typ.

Det vågar inte jag, oavsett hur många svampböcker jag har med mig i skogen. 

"-Äsch!" Säger Morfar.

"-Om man smakar på svamparna och dom är jääääättebeska, då är dom nog giftiga! Då skulle inte jag äta dom!"

Tackar gudarna att jag är yngst i släkten och ändå inte ung nog att ta mig för Morfars tips och trix!

Höstidyllen förstördes något utav helgens kvarglömda ölburkar och en gråsparv som satt i hängrännan och skvätta ner sten på mig.