Skräppan

Jaha, idag har det varit en kolossalt händelselös dag.

Sov länge, diskade, åkte till jobbet, jobbade,åkte hem, tog en promenad

Och nu är jag här!

Alla som är intresserade av att göra en rulle om min den här dagen kan ju bah skicka ett mail och hoppas på att jag råkar se det bland alla andra hundratals mail.

Jag och mitt skägg hade/gjorde/lekte (vad man nu säger?!) Ritcharader för ett tag sedan. 

Något som vi absolut inte borde ha gjort då det ganska snabbt höll på att gå från en mysig kväll med två kärestan till en stel och melankolisk kväll med två nyexaminerade singlar kring spelbordet.

Skägget ville inte leka ritcharader först, för han kunde minnsann inte rita sa han. 

Sånt hatar jag! När folk säger att dom inte kan.

"-ALLA kan rita!" Predrikade jag. 

Fram tills det var Skäggets första gång att rita och jag skulle gissa. . .

Den där flugsvampen som enligt sägner skall finnas på fotot ovan, kan jag be att få deklarera om att det inte var det lättaste att försöka gissa sig till. 

Efter ungefär en timmes gissande fick jag lämna walk over och det blev genast väldigt kyligt i rummet. 

Efter ett sådant där trauma kunde vi självklart inte våga oss på en omgång till, det hade bara lett till en säker död för vårat förhållande.

Jag tar tillbaka det där om att "ALLA kan rita!"

Och tänker tillbaka på en gammal bildlärare vi hade som synade en målning som en kille höll på med o sa väldigt betänkande :

"-Det är aldrig försent att ge upp!"

Tack o godnatt!