Asså skjut mig på en jävla skottkärra fram va!
Var på vinden tidigare idag, hittade min gamla dagbok.
Dra mig baklänges, vad roligt det är att läsa!
Hittade en himlans fin grej där i!
En kompis skulle skriva en uppsats i skolan, om en person som hon typ såg upp till.
Hon skrev om MIG!
Asså, var det nångång som mitt självförtroende fick en rejäl sväng uppåt, så måste det väl ha varit efter det här!
"När vi var 6-åringar var det hon som lekte tjuv och polis när vi andra tjejer ville leka häst.
Hon valde banan när alla andra valde choklad.
Det är det som är det bästa med henne, hon är sig själv utan förbehåll, och låter aldrig andra styra henne!
Lina och jag har känt varandra sen vi började i lekis.
Jag kommer ihåg att mitt första intryck av henne, var att hon alltid var röd under näsan,
och alltid hade banan med sig på fruktstunden.
Nu är hon inte röd under näsan längre, nu ser hon ut som vilken 18 åring som helst
som har gjort en misslyckad hårblekning.
Men det är det som är så bra med Lina, för hon bryr sig inte.
Jag minns att hon tvingade sig ut genom dörren första dagen efter blekningen,
några dagar senare frågade jag henne om hon inte skulle färga om det snart.
"-Nej, det är ingen brådska! nu har ju alla redan sett mig såhär!
Det är bara en av sakerna som visar att på att hon är självsäker,
mer än nån annan jag känner.
Men hon har inte alltid varit det! När vi började i ettan, sa alltid vår fröken att
"-Lina jobbar i det tysta!".
Hon sa aldrig ett knyst på lektionerna, men lyckades alltid klara sig bra ändå!
Vi har hittat på många roliga saker tillsammans.
De tusen Ålandsresorna i all ära!
Men Irland var nog ändå det bästa!
"-Jadu, Karro! Resa är vi bra på!"
Jag kunde inte annat än att hålla med när hon sa det här en regnig kväll på hotellet i Dublin.
För trots att det kanske inte var så roligt och livat som vi var vana vid,
Så hittade vi alltid på något som kunde lätta upp stämningen!
Någon värdelös lek som vi kunde skratta åt i timmar,
eller när vi låg där och tänkte på hur löjligt det borde se ut för utomstående.
Två 17-åriga tjejer i en alldeles för liten säng med bara ett illaluktande täcke, i en kulturstad.
Lina sitter väldigt ofta vid sin dator, säger man Lina tänker jag alltid på MSN.
Hon är en oteknisk datanörd som då och då lever i en internetvärld.
Det är oftast där hon knyter kontakt med killar, men än har hon inte hittat nån som duger.
"Om du ändå vore kille, så skulle vi vara perfekta för varandra!" säger hon.
Och det kanske stämmer, vi har samma låga humor och kan prata i timtal om allt mellan himmel och jord!
Det är en ganska speciell känsla att ha en sån här person i sitt liv.
En som klappar till en på käften när man har gjort nåt fel.
Och torkar tårarna när man är ledsen.
Min starka vän Lina var det tur att vi hade i lekis.
Vi tjejer var lite klena av oss och kunde inte knyta våra skridskor själva,
då ropade jag försiktigt på Lina.
Då kom hon och knöt skridskorna på oss allihopa.
Jag kan fortfarande känna känslan av att sitta där i omklädningsrummet
och vara stolt upp över öronen över att sin bästa vän var den som knöt dom hårdaste knutarna.
Choklad,choklad,choklad,banan,choklad.
Det är så jag alltid kommer att minnas henne,
som flickan som alltid gjorde sina egna val!
/K "
Shit asså!
Skulle böla mindre om jag blev överkörd av en skördetröska tror jag!
Dra mig baklänges, vad roligt det är att läsa!
Hittade en himlans fin grej där i!
En kompis skulle skriva en uppsats i skolan, om en person som hon typ såg upp till.
Hon skrev om MIG!
Asså, var det nångång som mitt självförtroende fick en rejäl sväng uppåt, så måste det väl ha varit efter det här!
"När vi var 6-åringar var det hon som lekte tjuv och polis när vi andra tjejer ville leka häst.
Hon valde banan när alla andra valde choklad.
Det är det som är det bästa med henne, hon är sig själv utan förbehåll, och låter aldrig andra styra henne!
Lina och jag har känt varandra sen vi började i lekis.
Jag kommer ihåg att mitt första intryck av henne, var att hon alltid var röd under näsan,
och alltid hade banan med sig på fruktstunden.
Nu är hon inte röd under näsan längre, nu ser hon ut som vilken 18 åring som helst
som har gjort en misslyckad hårblekning.
Men det är det som är så bra med Lina, för hon bryr sig inte.
Jag minns att hon tvingade sig ut genom dörren första dagen efter blekningen,
några dagar senare frågade jag henne om hon inte skulle färga om det snart.
"-Nej, det är ingen brådska! nu har ju alla redan sett mig såhär!
Det är bara en av sakerna som visar att på att hon är självsäker,
mer än nån annan jag känner.
Men hon har inte alltid varit det! När vi började i ettan, sa alltid vår fröken att
"-Lina jobbar i det tysta!".
Hon sa aldrig ett knyst på lektionerna, men lyckades alltid klara sig bra ändå!
Vi har hittat på många roliga saker tillsammans.
De tusen Ålandsresorna i all ära!
Men Irland var nog ändå det bästa!
"-Jadu, Karro! Resa är vi bra på!"
Jag kunde inte annat än att hålla med när hon sa det här en regnig kväll på hotellet i Dublin.
För trots att det kanske inte var så roligt och livat som vi var vana vid,
Så hittade vi alltid på något som kunde lätta upp stämningen!
Någon värdelös lek som vi kunde skratta åt i timmar,
eller när vi låg där och tänkte på hur löjligt det borde se ut för utomstående.
Två 17-åriga tjejer i en alldeles för liten säng med bara ett illaluktande täcke, i en kulturstad.
Lina sitter väldigt ofta vid sin dator, säger man Lina tänker jag alltid på MSN.
Hon är en oteknisk datanörd som då och då lever i en internetvärld.
Det är oftast där hon knyter kontakt med killar, men än har hon inte hittat nån som duger.
"Om du ändå vore kille, så skulle vi vara perfekta för varandra!" säger hon.
Och det kanske stämmer, vi har samma låga humor och kan prata i timtal om allt mellan himmel och jord!
Det är en ganska speciell känsla att ha en sån här person i sitt liv.
En som klappar till en på käften när man har gjort nåt fel.
Och torkar tårarna när man är ledsen.
Min starka vän Lina var det tur att vi hade i lekis.
Vi tjejer var lite klena av oss och kunde inte knyta våra skridskor själva,
då ropade jag försiktigt på Lina.
Då kom hon och knöt skridskorna på oss allihopa.
Jag kan fortfarande känna känslan av att sitta där i omklädningsrummet
och vara stolt upp över öronen över att sin bästa vän var den som knöt dom hårdaste knutarna.
Choklad,choklad,choklad,banan,choklad.
Det är så jag alltid kommer att minnas henne,
som flickan som alltid gjorde sina egna val!
/K "
Shit asså!
Skulle böla mindre om jag blev överkörd av en skördetröska tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar