Skräppan

Jaha! Från och med idag är det helt okej att sluta kalla mig för Lina och börja kalla mig för "Den barmhärtige samariten" istället! "Hjälte" vore också helt okej, men man vill ju i ta i så man spricker.

Har ni sett Saw-filmerna, och tycker dom är äckliga, så ska ni absolut inte läsa resten av det här inlägget. För Saw-filmerna är bara en skön piss i sjön jämfört mot vad jag var med om idag!

Så  håll i hatten! För nu kommer det! Jag befann mig på jobbet, en gubbe kom in o ville köpa 6 hg strömming, precis som vilken gubbe som helst. När han sträcker upp handen för att ta emot paketet, ser jag att det rinner blod som ur en öppen kran ur hans pekfinger.

Jag slänger mig på torkyhållarn, o suger tag i 12 meter papper som jag snurrar in snudd på hela gubben i. Upptäcker efter en stund att pappret inte alls hjälper, vi behöver öppna o kika på det! Och jag tål ju absolut inte blod! Knappt ett rivmärke!

"-Jag går på blodförtunnande!" säger gubben och fnissar!

"-Dra åt helvete! Sluta med det gubbejävel!" Vill jag skrika.

Tar bort pappret, och ser att han har skrapat av hela jävla fingertoppen, det är liksom ingenting runt om! Sitter bara fast i en tunn stripa under nagel!

"Dra åt helvete!" Vill jag skrika igen, men gör inte det utan går in och hämtar stripes och plåster o hela faderitten.

Sen av nån jävla anledning så börjar jag plåstra om den här gubben istället för att lägga mig ner och självdö!

Gubben blir hel och glad, jag blir stolt och glad. (För det här är fan inte min cup of tea).

Alla mina kollegor och alla kunder slutar upp framför mig och gubben och bara applåderar! Vissa gråter, andra ropar "Bravissimo!" Och somliga kan varken gråta eller applådera, dom är helt enkelt för tagna av min storhet.

Det sista skulle kunna vara något förvrängt. Men är så jag kommer ihåg det just nu iallafall!