Skräppan

Blir man lack eller vad?

Ända sen jag var typ 15år så har jag vaaaarenda jäkla år, fått brev från SCB (statistiska centralbyrån) där det står att jag är lyckligt utvald att få delta i deras undersökning om alkoholvanor. Det är ett halleluja-moment varje gång jag läser det stycket.

Sen läser man vidare och inser att det är ungefär 527 frågor som ska besvaras, och inser att det behövs en KRAFTIG fylla för att orka plöja sig igenom det där, vilket kommer förändrar resultatet märkbart. För att skona min själ och min lever så åker papperna i soporna.

Och efter en vecka så står man där igen med nya papper på dörrmattan, och för några sekunder så känner man sig så himla speciell, som faktiskt är UTVALD. Proceduren upprepar sig ungefär 729 gånger, och det känns som att SCB har satt igång en evighetsmaskin. Tills en dag, då papperna inte ligger på dörrmattan, och man tänker "HAH! Suckers! Stog ni inte pall för mer än det där?"

Sen börjar telefonen ringa, var och varannan dag, tidigt på morgonen, sent på kvällen och mitt på dagen. Jag svarar såklart aldrig, vill se hur länge dom orkar hålla på, nu har dom hållt på med ringandet i ca 3 veckor. Så snart har jag väl ett gäng av landets farligaste indrivare utanför dörren med grepar och facklor.

Visst är det jobbigt, men fan vad märkvärdig man känner sig! I fleeera år har dom fått veta hur ofta jag dricker, och hur mycket jag dricker och vad jag helst dricker, och nu kan dom fan inte släppa det här, utan bara måste få en uppföljning av det. Mina alkoholvanor måste alltså vara föga imponerande för dom! Och tydligen verkar jag vara en av få svenska människor som tar en sup till helgen, eftersom just jag har lyckan att bli utvald varenda jäkla år. En av 9,5 miljoner människor, vilken jävla skräll asså!
VILKEN. JÄVLA. SKRÄLL!