Skräppan

Ibland så har indianderna svårt att ta sig fram i kanoterna, och hamsterhjulen står brevid och bara snurrar och snurrar, fast hamster har varit död sedan länge.

Var på jobbet, uppe på frukost, hade kommit en ny juice som jag var tvungen att testa. Svepte ett glas, tyckte den var jäkligt söt! Men var ju gratis så tog SJÄLVKLART ett glas till! Man är ju inte så dum som man ser ut!

Sen satte jag mig brevid M och fick för mig att socialiserar mig.

Jag: Fan vad jäkla söt den här juicen var!
M: Den där med jordgubb?
Jag: Ah, det drar i kinderna fan!
Han: Jaha, häll i lite vatten då! Det är saft!

Jag är inte bara social, jag är snudd på efterbliven oxå!



Hög av den alldeles för stora dosen ickeblandad saft for jag ner för trapporna som en sockerchock utsprutad ur en kanot.

Möter på en kund som ska lämna tillbaka tombackar som han har haft smörgåstårta i.

Han har tre stycken med sig, två i ena handen, med pekfingret emellan. Så jag greppar liksom över backarna och klämmer fingret på han.

Jag: Vafan! Nu klämmer jag fingrarna av dig oxå!

Kikar ner, och upptäcker, "Fan! Jag har klämt pekfingret av han! Det är ju fan bara en stump där!" Hinner bara tänka den tanken i några sekunder innan jag kommer på
"Ahaaa! Det var nog av INNAN han kom hit!"

Så jag slapp leva med det på mitt samvete i resten av livet iallafall!

Dock tycker jag folk som har för många / för få fingrar ska ha nånslags signal till mig, så jag vet det innan jag öppnar käften. Det här är snart mer regel än undantag i min vardag!