Skräppan

Jag är något disträ.
Vilket har visat sig i mitt sätt att bemöta kunderna på jobbet.

Fredag 16-snåret

Man i 40-års åldern kommer in och frågar mig om han;
 "-Kan få tigga två par plasthandskar?"

Jag; "-Ja men Gud ja! Räcker två?"

Jag sträcker över två par plasthandskar i storlek medium.

Jag: "-Eller du kanske vill ha större?"

Jag kollar samtidigt ner på hans händer och säger 

"-Eller nesh!"

Sen GARVAR jag!

Hans mun skrattar, men i hans ögon ser jag många år av trauma och utanförskap
pga hans frökenfingrar.

Frökenfingrarna som t.o.m den främmande tjejen i fiskdisken måste kommentera
och slänga glåpord efter!


Lördag vid 15-snåret

Två män i 40-års ålder, kommer in och ber om;

"-Lite potatissallad tack!"

Jag: "-Hur mycket vill ni ha?"

Man 1: "- Hur mycket skulle du beräkna om du kollade på oss?

Jag: "-Oj! Jag ska hämta det största vi har!"

Sen garvar vi tillsammans, lite för länge, för att liksom känna att det är lugnt mellan oss.
Men det kommer inte blir lugnt mellan oss.
Man kallar inte potatissalladskunderna för tjockisar.

Till potatissalladskunder säger man ;
"-Här har du den! Tack o ajöss! Hoppas det smakar!
Men inte E.son en lördag vid femtonsnåret inte.