Skräppan

Fyfan, jävlar vad irriterad jag blev.
Kom precis hem från jobbet, trött och grinig efter en lång jäkla dag.

Då ringer det på dörren, en lång jävla signal. Blir irriterad redan då, vem fan ringer sådär länge ens?
Går fram och tittar i ögat, och ser nån jävla brud med nåt sketet jävla block mellan fläskkorvarna.

Klampar iväg in i köket högt och tydligt, för att visa att jag är hemma, men jag vill inte öppna åt nån jävla försäljare.

Då ringer hon igen, och det var ju inte helt oväntat. Ännu längre än första gången. Jag står kvar i köket. Och då KNACKAR hon, hon vet ju fan att jag är hemma,att jag har varit och tittat på henne, och ansett att hon är för dum/ful/fel för att besväras öppna dörrn för.

Då börjar det rafsa i brevlådan! Tänker att hon ska lämna lite föda åt min stackars soptunna som är allt för tom. Men nej, inget brev! Hon rafsar alltså för att se om jag är hemma!

Sen ringer hon och knackar igen, och SERI-JÄVLA-ÖST så står hon utanför min dörr i säkert 5 min och knackar och ringer. Sen blir jag förbannad och går och öppnar dörrn

Jag: - Mm!  (Skitsur, så det rycker i läppen)
Hon : - hehe, fnizz, fnizz, Jag heter Elin och kommer från Rädda barnen!
Jag: - Seriöst? Har du stått och ringt och knackat på min dörr i fem minuter för det? Är du knäpp eller?

Sen stänger jag dörren. Och då står hon kvar därutanför! I säkert 2-3 min till! Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det ju, men fan.. sätt en jävla gräns.